En torsdags kväll: ”Godkväll, jättefin presentation och fina bilder på dig. Delar mer än gärna min vardag med dig” (denna mening hade jag i min press).

Fredag morgon: Jag går som vanligt in på Hp när jag vaknar och ser detta mail ”Wow, vilken kille och kul mail”. Jag svarar omgående, och hoppades på svar tillbaka. Men det dröjde, hela fredagen. Jag var inne och kolla mailen säkert 15 ggr under dagen. På kvällen sitter jag hemma hos en kompis och DÅ plingar det till. Han svara och jag blev väldigt glad. Då skrev jag tillbaka direkt att jag var på väg hem och vi kanske kunde prata mer då? Det ville han mer än gärna. Sen prata vi i 3 h. Under kvällens gång säger han till mig om vad jag skulle göra i helgen, vill du träffas kanske? Då svarar jag sakta i backarna nu haha, fast jag kanske ville säga JA så var det ändå tidigt tänkte jag då. Sedan sa vi Godnatt till varandra och han var lite trött och sa vi hörs av imorgon. Då svarar jag bara, Det hopas jag. Sen kom lördagen han skrev igen till mig och vi hade så roligt i våra mail till varandra. Under morgon kvisten så fick jag reda på att han skulle ha barnvakt till sin dotter nästan hela dagen. Då ger jag honom en invite att ”Jag skall ta en kopp kaffe och gå vid stranden” så får vi se vad han svarar på det. I min vildaste fantasi så svarar han. Vill du ha sällskap då? Jag blev såklart glad och svarade ”det hade varit trevligt” (Man vill ju inte låta för på hihi). Sen gick vi på dejt längs stranden med en kaffe i handen som varade i 5 h. Var tog tiden vägen? Tiden stanna, världen sluta snurra och vi hade bara ögon för varandra. Vi bestämde att ses redan dagen därpå för att gå på fotboll tillsammans. Detta är nu 4 veckor sen och vi har inte varit ifrån varandra en enda dag sen dess.

Så tack Happypancake för att ni finns, man ska bara ha tålamod så finns det en för alla. Mvh Cecilia och Jörgen