Hej, jag vill tacka er för mitt liv! Joel kontaktade mig via privat meddelande våren -13. Vi var båda studerande i Uppsala och sökte vänskap och kärlek. Det tog dock några dagar innan jag tackade ja till första dejten då jag, som då studerade till sjuksköterska, hade fördomar om att fysioterapeuter var utseendefixerade och ytliga. Joel studerade naturligtvis till fysioterapeut… Jag hade varit på 2-3, rätt så intetsägande, dejter och en misslyckad vårbals-dejt innan jag tänkte ”äsch, varför inte”.

Joel tyckte att jag såg söt och glad ut på min profilbild. Vi skrev till varandra ett tag innan vi beslutade oss för en dejt. Konversationerna handlade om hip-hop-skvaller och cykel-parkour.

Vi träffades över en öl. Dejten gick, enligt mig, INTE bra då jag upplevde att vi var för olika. Jag pratade exempelvis om att jag ville arbeta med bistånd medan Joel skämtsamt berättade att han var född med silversked i munnen haha! Dock skymtade jag en osäker kille när vi väl skulle skiljas åt på kvällskvisten. Han tittade blygsamt på mig med händerna i byxfickorna och skruvade på sig vid vägskälet. Jag försökte ta ett ”snyggt” avsked genom att säga ”nu ska jag hem och kolla på Game of thrones” vilket på Joel utbrister ”Men jag älskar Game of thrones! Kom med hem så kan vi kolla tillsammans”…

Det är tack vare denna serie som vi kommer ihåg att det var en måndag som vi träffades. Jag minns att jag satt i Joels lilla etta och nynnade med intromusiken till GOT medan jag tänkte att vi kunde ha en vänskapsrelation (inte så sexigt att fulsjunga GOT-introt). När avsnittet var slut skyndade jag mig snabbt ut till hallen för att åter igen försöka mig på en snygg sorti. Joel snubblade efter och frågade avigt om jag ville gå på bio påföljande fredag och jag tackade ju ja.

Naturligtvis! Vi skulle ju bara vara vänner tänkte jag ju då…

Vi är gifta sedan två år tillbaka och har en dotter på 1.5 år.