I slutet av april eller början av maj 2008 gjorde jag en profil på Happypancake. Första dagen var det inne 82 män på min profil och jag valde slumpmässigt bland dessa. Nummer 1 kunde inte skriva och eftersom jag själv skriver mycket så gick han bort. Nummer 2 hade bara ett telefonnummer i sin profil. Nummer 3 är min nuvarande man. Ingen av oss hade bild i vår profil, men när jag läste vad han skrivit så skrattade jag så jag grät. Så jag skickade ett mail till honom. Den nästkommande månaden skrev vi hundratals mail till vandra på pannkakan, hotmail och msn. Efter 2 veckor talade vi med varandra i telefonen och den 29:e maj 2008 kom han på besök till mig – och stannade i nästan en månad.

I juli 2008 sade jag att jag inte kunde leva utan honom och talade om att jag tänkte flytta upp till honom. Mina barn var vuxna och hans barn var fortfarande små. Jag bodde i Dalsland och han i Västernorrland. Den 1:a augusti sade jag upp min lägenhet. I september friade han till mig och i november flyttade jag upp till honom. 16:e juli 2011 gifte vi oss hemma i trädgården och nu har vi snart varit gifta i 5 år och sambo i 8. Vi har upplevt så mycket tillsammans och vi lever ut våra drömmar varje dag. Ingen av oss har ångrat en enda sekund av våra liv sedan vi träffades och jag blir lika lycklig och uppfylld av kärlek i dag när han kommer hem från jobbet som jag blev när han kom till mig första gången på besök.

Jag var helt säker på att nätdejting inte fungerar när jag lade upp min profil på pannkakan och jag tänkte i alla fall inte betala för något jag ändå inte trodde på. Bild tänkte jag heller inte lägga ut för jag var väldigt anti dejtingsidor. Hur fel hade inte jag?